Jag vill börja med att erkänna att jag i detta fall är partisk. Jag tycker att Nina Hemmingsson är sjukt bra. Hennes teckningar och hennes texter glänser och lyser, och hon vänder på självklarheter så att man skrattar gott - och ibland lite skrämt.
Jag är mycket förtjust i Nina Hemmingssons Jag är din flickvän nu (Kartago, 2006), och jag gillar Så jävla normal (Kartago, 2009) också. Så jävla normal är mörkare och mer skrämmande. Både sorgset, ensamt och aggressivt på samma gång. En del är väldigt bra, medan annat är sådär. Det är lite ojämnt. Men det kanske är normalt?
Jag säger: ***(**)
0 comments:
Post a Comment