Jag tror att Margareta Beckman är mer än lovligt förälskad i Axel von Fersen d.y. Och han var ju onekligen ganska tjusig.
När man läser Axel von Fersen och drottning Marie-Antoinette (Fischer & Co, 2010) står det ganska klart att författaren är partisk. Ibland blir det aningen irriterande, men å andra sidan verkar de flesta biografiförfattare (och en del läsare...) bli förälskade i sina undersökningsobjekt (jag kommer aldrig att våga låna en Hitlerbiografi). Och den eventuella kärlekshistorien mellan Axel von Fersen och Frankrikes drottning är romantisk som en roman. Så, jag gillar det litegrann.
Jag säger: ***(**)
0 comments:
Post a Comment